I denna namedropping-bok är Berit Hård journalist som tvingas gå på filmpremiärer och fota kändisar och hitta på bra rubriker till bilderna. Men hon längtar bort och får chansen när någon försöker mörda Jan Guillou på Bokmässan i Göteborg och hon får i uppdrag av Leif GW Persson att ta reda på saker om Unni Drougge.

Drougge skriver med ett väldigt hårt språk och hårda uttryck, typ som Jens Lapidus. Och jag är väl raka motsatsen till Berit Hård, så det är kanske därför jag inte tycker att boken är fantastisk. Den var rätt tjock (ca. 500 sidor) så det var mest att jag kämpade mig igenom den. Jag ville läsa den för hon skulle namedroppa massor av svenska författare, men det var inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Om man gillar en blandning av vanliga deckare och Snabba Cash så tycker jag att du ska läsa den. Men om du inte gillar deckare så mycket utan mest romaner så tycker jag inte du ska lägga tid på den. Jag ska hitta något bättre att läsa nu! :P