Den här boken läste jag ut igår. Det är ingen lång bok, inte ens 200 sidor, men den var rätt rolig. Den blev utgiven 1912, så det är ibland lite svårt att jämföra med sitt eget liv. :)
Pappa Långben handlar om Jerusha Abbott som är 17 år och bor på ett barnhem. Hon trivs inte speciellt mycket och hon är egentligen för gammal för att bo kvar där. Men en dag berättar föreståndaren att en av barnhemmets styrelsemedlemmar tänker bekosta hennes collegeutbildning på ett villkor: att hon skriver månatliga brev till honom om vad hon lär sig och vad hon sysslar med på colleget.

Jag tror kanske att boken är tänkt för en yngre läsare än vad jag är, eller så är det för att den är skriven för 100 år sedan (nästa år :P) som gör den lite annorlunda än de böcker jag brukar läsa.
Men den var roligt skriven, Jerusha, eller Judy som hon väljer kalla sig på college, hittar på väldigt många saker och breven hon skriver äv väldigt intressanta.
Jag rekomenderar den eftersom den kom i klassikerboxen :) Och för att den är lustig. Så läs den gärna, kanske en regnig dag med en kopp varmt te bredvid dig.