Nu har Albin åkt iväg. :( So sad..
Jag kunde verkligen inte följa med till flygplatsen och vinka av honom, för jag är så säker på att jag skulle börja grina. Och det vill jag inte göra bland folk. När jag berättade det imorse, för Albin, då började några dumma tårar rulla ner för kinden. Attans!
Och även om alla säger att man fååår gråta och det är okeeej att gråta inför andra, så tycker jag inte om det. Vill inte visa mig.. Svag? Jag vet inte vad det är men om jag ska gråta ska jag gråta ifred. Och gråta klart liksom.
Som tur är har jag inte så mycket att gråta för.

Men nu sitter jag iaf ensam. Känns himla trist, men på ett sätt så är det ju otroligt kul och häftigt att min pojkvän får göra det han älskar, och det är ju extra spännande att det är i ett annat land. Det är sånt man sitter och tänker tillbaka på sedan, roliga resor och sånt. Så jag är otroligt glad för hans skull!
På tal om att vara ensam så hatar jag folk som inte tycker att man ska mesa sig bara för man ska vara ensam i tio dagar. Varför inte det? Varför får inte jag känna hur jag vill?
Visst, det är inte länge men jag älskar att umgås med Albin och om jag inte pratar med honom på en hel dag så känns det tomt imonbords. Fattar inte folk som inte tycker att jag får känna mig ensam utan att jag borde rycka upp mig istället.
Jag säger inte till folk att de inte får känna det de känner, så varför ska folk hacka på mig?
Jaja.. Nu ska jag inte deppa utan göra något konstruktivt.
Diska kanske. Det vore bra. Borde ta en promenad till affären också, och hämta ut mitt paket och kanske handla något matigt för imorgon och kanske ikväll. Imorgon ska jag iaf hem till mamma. Så kan vi vara ensamma ihop :P För pappa ska jobba i Norge, tror jag det blir.
Så vi kan mysa ihop. Så jag ska alltså inte till bokmässan idag igen utan jag hoppar det. Tror inte jag klarar av all trängsel idag igen.

Men men, ska nog hitta på något som piggar upp mig lite!