Uttalad bronkiell metakolinöverkänslighet
Världens krångligaste och dummaste namn. Kan man inte bara säga att man har lättirriterade luftvägar, eller.. Nästan-astma? För det är det jag tror de menar.
Dumma allergimottagningen.
Igår tog jag det mest lugnt innan jag åkte iväg. Fick bytt väskan på Åhléns också. Yay!
Det var inte så dyrt hos allergologen, 60 spänn kostade det för mig. Var rädd att det skulle vara extra dyrt men vet inte riktigt varför. Såg en man som kom ut ur ett rum och tappade något på golvet.
"Säg inte att det är han som ska undersöka mig..." tänkte jag och i nästa sekund frågade han ut i väntrummet:
"Finns det någon Josefin här?"
Det ante mig, sån otur jag har. Vet inte varför jag inte ville att det skulle vara han, det bara kändes dumt.
"Jodå, jag är här" sa jag.
"Jaså, de sa att du inte var här än"
"Jodå, jag har till och med betalat"
Jaja, tjat-konversation.
Han verkade... Konstig, lite oproffisionell. Tog honom säkert två minuter innan han bad mig sitta ner. Jag stod där och velade medans han pysslade med datorn och lite grejer.
För att göra den långa undersökningen kort så skulle jag få inhalera olika sorters grejer som kan irritera luftvägarna. Fråga mig inte vad det var, för det frågade jag själv och fick inget riktigt svar. Först var det iaf saltvatten. Efter jag hade inhalerat det där så skulle jag blåsa i ett rör för att kolla om det påverkade mig något.
Först sa att han att "jag kunde blåsa mycket bättre än så" fast jag gjorde mitt bästa. Är inte proffs på sådant, verkade som om han trodde att jag drev med honom för jag blåste så kasst. Förlåt för det då..
På det stora hela blåste jag sämre efter jag hade fått i mig saker och sedan blev det riktigt tungt, det pep om jag bara drog in ett kort andetag och jag gillar inte det. Har fått åka in till akuten pga det men jag trodde väl att han visste vad han gjorde. Fick inhalera samma sak fast fyra andetag istället för två och då blev det tjockt i halsen. Jag kunde inte ens blåsa i röret utan fick panik för jag inte fick mycket luft och..
Vad tror ni händer när man får panik, eller om man är arg och inte får ur sig det man vill få ur sig?
Jo, såklart att jag börjar gråta inför en främmande person. Han måste tyckt jag var lite rubbad, men jag hade ju panik, fick ingen luft. Plus att han tyckte jag var dålig, och "bara blåste 84% istället för 100%". Det blev för mycket.
Fick avbryta men han märkte ju också att jag hade svårt att andas så fick akutmedicin.
Jag tycker inte om att gråta inför folk, inte ens familj och dylikt. Tycker det är.. Svagt av mig, gråter nästan för allt nu för tiden. Fick vila medans han var borta i minst tio minuter. Såg hemsk ut med rinnande smink, men ordnade till det lite och försökte inte låtsas om något sedan när vi pratade lite.
Aldrig mer ska jag låta någon manlig sjuksköterska undersöka mig, för vad det än är. Jag totalvägrar. Han kunde varit.. Pyttelite snäll men icke. Jag klarar inte alls av sådant, så jag lovade mig själv att inte gå med på vad de än säger, aldrig mer manliga sjuksköterskor.
Träffade Sissel och Victoria på bussen hem. Vi pratade lite om mitt metakolintest, om förlovningen och om klassåterträffen. Blir lite veligt nu. Tänk om det regnar, tänk om det är dåligt ställe, ska man verkligen grilla.. Blir så krångligt. Och så ska jag hålla i allt själv. Vet inte riktigt vad jag ska göra.
Ska jag strunta i allt? Nä, då blir folk nog besvikna på mig.
Hej så länge!
Hej.
Jag skulle bara vilja säga en sak: Könet behöver inte vara betydande för attityden hos en människa.
Jag fick för några månader sen reda på att jag har en obotlig sjukdom. Jag kommer bära på den resten av livet, för det finns inget bot mot den ännu. Det finns medicin som lindrar smärtan, men inte något bot.
Jag misstänkte att jag hade sjukdomen (pga en enorm smärta och symtomen stämde) och uppsökte därför en läkare.
Jag fick komma till en kvinnlig läkare, och maken till nonchalant människa har jag aldrig mött.
Hon undersöker mig, och jag frågar vettskrämt: "Har jag sjukdomen eller inte?"
Hon (helt iskallt): "Ja, det har du. Här är medicinen. Ta den två gånger dagligen. Hejdå."
Jag var helt gråtfärdig och såg antagligen knäckt ut, för min mardröm var verkligen att få den här sjukdomen, och hon behandlade mig utan minsta medkänsla eller vänlighet. Hade kanske varit skillnad om det var en vanlig förkylning jag hade, men att meddela att någon har en obotlig sjukdom som dessutom är smittsam vid oral kontakt, det gör man inte på det sättet. Har aldrig blivit så illa bemött av någon, och som sagt, hon var en kvinna.
Däremot har jag gått hos flera manliga läkare som varit otroligt trevliga.
Att säga att "Män är så, kvinnor är så" är ungefär som att säga "jag vill aldrig mer gå till en läkare som är invandrare, bara för att Ahmed behandlade mig illa!" eller "Jag hatar alla homosexuella, för jag träffade en otrevlig bög en gång" eller "Alla stockholmare måste vara dumma i huvudet, eftersom jag dom tre stockholmare jag har träffat i livet är det."
Det finns idioter överallt, oavsett kön, religion, sexuell läggning osv.
Att din läkare/sjuksköterska behandlade dig illa beror inte på att han var man, utan att han verkar vara en idiot i största allmänhet.
Precis som att läkaren som behandlade mig illa inte var dum i huvudet för att hon var kvinna, utan för att hon var en idiot. Helt enkelt.
