Jag håller på och läser en bok om en tjej som heter Cordelia. Hon är väl 15-16 år. Den är skriven av en man. Bara det tycker jag är lite konstigt. Det är konstigt eftersom den handlar väldigt mycket om vad hon tänker och känner och är en man rätt person att skriva om det...? Jaja, ska inte vara bitchig.
Tänkte däremot citera en del i boken som jag tyckte var rolig och intressant. Har ju hört det förut, lite annorlunda formulerat bara. Men här är det:

Kvinna

En av de saker jag tycker om med att vara kvinna är att jag kan byta stil när jag känner för det. Jag kan ha kjol idag och byxor imorgon utan att någon bryr sig. Vilken man, bortsett från de som har kilt, kan ha jeans ena dagen och kjol nästa utan föraktfulla kommentarer? Jag kan gå arm i arm med Izumi eller lägga armen om henne och pussa henne och dansa med henne, utan att någon höjer ett ögonbryn. Försök göra det med din bästa kompis om du är man. Jag kan bre på tjockt med makeup eller gå runt lika osminkad som en filead fisk. Jag kan klä mig i neongrönt eller knallskärt eller vilken färg jag vill. Pratar vi sex så kan jag komma och komma igen och igen och igen, så länge och så ofta jag vill (nåja, rent teoretiskt i alla fall, och med lite övning och lite hjälp från en vän). Visa mig en man som kan göra det!
Jag kan göra allt det och mycket, mycket mer som män inte kan göra, eftersom jag är kvinnan, prototypen, det första könet, den aktiva, stammodern, ursprungsmodellen. Jag är förmodern - urkönet, orginalkönet, av vilket det manliga bara är en variant. Och därför är jag fri att testa och leka som jag vill, att pröva att vara precis vad jag får lust att vara, för att sedan förkasta varje försök, precis som min kropp varje månad förkastar mina oönskade och oanvända ägg.
Och det är väl därför, skulle jag tro, som männen så ofta har försökt begränsa och förslava oss. Eftersom de vet att Bibeln och alla andra sådana manliga urkunder har missuppfattat alltihop. Adam kom inte först. Det var Lilith, den första kvinnan, och tillika Adams första hustru, som kom först.
Numera vet vi med säkerhet att det inte är en gud som styr, utan en gudinna. Och vi vet, det är ett vetenskapligt faktum och inte någon av mannen påhittad myt, att kvinnor klarar sig alldeles utmärkt utan män. Män existerar eftersom vi vill och tillåter det. Rent vetenskapligt behöver vi dem inte längre. Någon amerikansk machoman vid namn Ernest Hemingway skrev en bok som hette Män utan kvinnor. Vilken hårresande tanke! Ett litet helvete, kan jag tänka mig. Inte för att jag vill ha en värld med bara kvinnor och inga män. Inte alls. En ren kvinnovärld skulle enligt min åsikt inte vara mer än en gnutta bättre än en ren mansvärld. Men sanningen är ändå den att männen inte kan vara utan oss och inte kan klara sig utan oss. Utan oss är de intet. En ren omöjlighet.
Ända tills männen frigör sig från de förtryck de skapat åt sig själva, ändå tills de befriar sig från sina begränsande tabun, sina stumma känsloliv, sina skygglappar för ögonen, sina igenkorkade öron och sin trångsynthet, kommer de att förbli omöjliga och omöjliggöra för sig själva. För sådana män finns det inte längre någon plats.
Men misströsta inte, pojkar. Inte alla män är karla-karlar, inte alla män är macho-mucho-män. Det finns hopp. För Will man så kan man.


Jag undrar om inte denna Aidan Chambers är bög. Eller åtminstone smygbög.
Tja tja, tänk vad ni vill. Jag läste en bok som handlade om en värld med bara kvinnor. Tror det kanske var mest om Göteborg, alla män hade försvunnit i sjukdomar, typs. Och kvinnorna klarade sig bra? Jag kommer inte ihåg men de levde vidare iaf. Tänker inte avslöja allt. När jag kommit på vad den heter kan ni ju alltid läsa den. Det är nyttigt att läsa om sådant och tänka hur det skulle vara utan kvinnor/män.

Nu är det sovadags men sovmorgon imorgon som tur är.
Hoppas det blir en rolig fredag.
Adios!