ALLA jag känner har tydligen skaffat blogg, så varför ska jag vara sämre? Har inte jag också jääävligt mycket intressant att berätta? Jovisst, det är klart. Då borde jag kanske också basunera ut det. Ja, varför inte?
Men jag tänkte börja med ett tråkigt inlägg bara för jag är grinig och det regnar.

Kakelmannen var här nyss förresten. Jag kanske kan duscha till helgen. Duscha i nytt, fint duschrum med übernajs kakel.. Mmm, tycker vi om!
Han har migrän rätt ofta, jag säger då det, hantverkare kan man inte lita på. De kommer när de känner för det. Fast, det måste tilläggas, han gör ett jättefint jobb och han jobbar bra när han väl är här. Han är kanske bara lat, precis som jag och den där ungen på dagis igår.
(Ja, jag har också sjunkit ner i förskoleträsket)
Vi var ute och satt i sandlådan och hade allmänt trevligt då den lille ungen kommer och säger "jag vill att du ska göra en kaka åt mig!" (sandkaka, that is). Då frågar jag om han inte kan försöka själv och då svarar treåringen "nä, för jag orkar inte".
Vad är det med motivationen? Har den försvunnit helt? Inga barn orkar klä på sig själva för "det blir inte lika bra som när mamma/pappa/fröken gör det.." Blä.
Skulle man säga när man gick i skolan att man inte ville skriva ett arbete för "man orkar inte" och "det skulle bli mycket bättre om läraren/mamma/storebrorsan/pappa/mormor gjorde det"?

Ibland känner jag mig som en rynkig tant som vill skriva irriterande insändare till tidningar om ungdomar som super och knullar runt. Får nöja mig med det här.

Jag ska nog duscha och sen se en film och sen *suck* gå till jobbet.
Börjar halv ett, jäkla psychotid. Jaja.
Kanske träna med Sissel ikväll också, man borde..