Nu är jag hemma i Mölnlycke igen och jag vet inte om det verkligen känns riktigt bra.
Vi åkte hem igår, fick skjuts med min bror och hans Sara. Vi hade ganska mycket packning så det blev lite trångt men det ordnade sig.
De närmaste dagarna har jag gått och blivit förkyld. Jag badade också för första gången i havet i sommar (lite sent, jag vet) och jag tror att det var därför jag blev förkyld.
Har mått rätt kasst efter det. Blir mer irriterat i luftvägarna med förkylning, akutmedicinen tar inte så bra så jag tar den ofta och mycket och får väldigt hög puls och skakar mycket i händerna.

När vi hade kommit hem kände jag rätt dålig och kände att jag nog skulle behöva lite kortison. Min mosters snälla fästman, som är doktor, skrev ut ett recept på betapred till mig, som är kortisontabletter. Ringde min bror för att be om skjuts in till något sjukhus för jag trodde inte att apoteket hade öppet men han sa att det i Nordstan hade öppet, så Albin och jag tog bussen in dit och jag tog tabletterna direkt. Kändes lite bättre nästan direkt och vi tog bussen hem igen och köpte lite pizza, eftersom vi inte ha ätit något på länge. Jag orkar inte äta något av pizzan nästan.
Vi såg på Drop dead gorgeous som gick på 3:an.

Efter ett tag kändes det illa igen och jag var nervös och ringde mamma och pappa, som är kvar på landet, och frågade vad jag skulle göra. Mamma tyckte jag skulle ringa Sjukvårdsupplysningen, så det gjorde jag och hon tyckte att vi skulle åka in till Axcessakuten. Visste inte riktigt hur vi skulle ta oss in till stan för jag orkade inte åka buss igen kände jag. Ville inte ringa min bror igen, skulle nog kännas lite dumt och jobbigt så medan jag funderade och försökte andas lugnt, ringde Albin 112. Jag trodde inte jag behövde ambulans men det trodde han, men hon på 112 sa att det fanns sjuktaxi som är billigare.
Vi ringde och de sa att det skulle ta ungefär 40 minuter. Lite jobbigt men vi såg filmen så länge. Sedan fick vi åka in och jag fick förtur eftersom jag hade andningsproblem. 200 kronor kostade det, och jag fick sätta mig i ett rum och vänta nästan en kvart för att en läkare skulle komma och kika på min andning. Sedan sa han att jag skulle få lite mer betapred och lite ventolin, som vidgar luftvägarna.
Det hjälpte inte så han sa att jag skulle få en adrenalinspruta. Jag ogillar sprutor i allmänhet men ville ändå bli bättre så fick en sådan, hjälpte inte heller. Det var inte jättefarligt, det hade hjälpt lite men det var fortfarande lite pipljud när jag andades. Men jag tror inte att det gick att göra mer just då, så vi fick åka hem. Vi tog Jamals taxi, och det gick på 331 kronor, så gårdagen försvann 531 kronor på några timmar för mig. Ganska otrevligt.

Albin tog en bild när jag andades in ventolin, här är den.

Lite ful, kände mig inte helt fräsch men ändå.

Är lite nervös av mig nu, kanske för jag ska börja jobba imorgon eller att jag ska må dåligt på jobbet, jag vet inte. Är obehagligt. Känns inte bra att mamma och pappa är på landet. Jag är fegis.
Kan inte behärska mig så mycket heller. Satt och grät igår när jag mådde dåligt, visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till och Albin visste väl inte heller och det var kanske inte så betryggande.
Vill inte må dåligt utan att veta att det finns något som verkligen hjälper. Inte bara akutmedicin utan också kanske förebyggande. Ska ringa läkaren på allergi- och astmamottagningen imorgon och få se hur jag ska göra, jag vill inte ha det såhär. Jättejobbigt.
Är helt förvirrad, kan inte sova så mycket.

Varför ska sånt här hända mig, nu?